Sjung, o Gud(inna)

Jo visst är man en svensknörd när man använder de första orden ur Iliaden som bloggrubrik? Jag har förändrats, hehe. På ganska många sätt. För det första studerar jag för första gången, då jag knappt behövt göra det förut. Jag har även börjat gå på teatrar, balletter och operor (snart i alla fall). Mitt nya favoritobjekt att titta på (i timmar) är himmelen. Jag har haft mitt första sug efter att läsa en bok. Jag har blivit Macare. 

Idag kan jag lägga till en sak till den skaran ovanför. Jag gick nämligen med i skolkören. Med 99% tjejer, och jag - som den där lilla en procentaren. Det är coolt, då jag är basen. Och den enda basen! Ett steg närmre mot min musikaldröm. Tur att jag blev övertalad av en vis ung dam!

Förresten, så är jag absolut inte en tenor. Det fick jag VETA idag. Fast - knappast överaskning! ^^
Nu ska det sjungas, för fan! Heya na na na na Heya nanana lala lele laaaaaaaaaaaaaaaaa*spricka*.... :)

Rest in peace, Sve

Ja, inte är det någon person som dött, som tur är. Utan det är helt enkelt min svenska röst som dött. Japp! Jag kan dödförklara de idag, klockan 19:11 då jag förde en längre inre konversation enbart på engelska. Sorry Herr Svenska, men du får helt enkelt se dig besegrad av Mr. English. Jag har egentligen inte så mycket emot det, då Mr. English utrycker sig med mycket häftigare ord än Herr Svenska någonsin gjorde.

Tack för dessa år Herr Svenska, du har hjälpt i mångt och mycket - vi hörs kanske någon gång igen.


Nu återvänder jag till mitt projekt "Städa Rummet" vilket har hållit mig sysselsatt i tre timmar nu, och det ser fortfarande helt hemskt stökigt ut! Städa medan jag snackar med Mr. English, om mina grundskolebetyg, gamla vänner, lärare och andra saker (som helt enkelt hör hemma i min skalle, och inte på internet)!

Glad krokrygg

Ja, idag måste jag ha kånkat på minst fem kilo skolböcker. Som tur är kör jag ryggsäck, och inte plastpåse. Fast en ryggsäck lindrar dock inte smärtan, det känns som att ryggen är fasligt böjd och kommer att vara så för alltid. 

Jag måste dock gå ifrån mitt sedvanliga kärringgnäll och säga att jag inte mått bättre på länge. Allt är igång, jag har jobb upp över öronen och kan vara otroligt stressad. Jag får gå upp tidigt, och lägga mig sent - men jag är glad. På något sätt får allt arbete en att glömma omvärlden, jag behöver inte tänka på att vädret är lika trevligt som hink kompost, att många runtom mig mår dåligt (den som känner sig träffad, det är inte du.) och jag har inte tid för det som ligger närmast hjärtat. 

Jag försov bort fredagslektionen i Engelska, vilket är belagt med dödstraff om man går IB-programmet. Jag trodde det var helt lugnt, inget jag missa (att missa något suger så oerhört hårt att jag ... ja). Helgen gick på, höll på med historian alltjämt känslan av *åhjagmissadeenlektionutanatthamnaefterfyfanvadbra*. Men, alla mina kamrater hade fått en författare att snacka om samt information om hur man talar. Idag skulle jag få välja;
   - What author do you want? Frågade min engelsklärare.
   - Ehm, I don't know.... Svarade jag.
   - What about Daniel Dafoe?
   - Sure, sa jag medan jag tänkte: "det är ju Robinson Crusoe-författaren, nice, detta blir lätt".
   - Okay good. Since he's on top of my list, you'll be the first one to talk about an author.

Det liksom skriker hu-fucking-rra. Skit samma, mer jobb = mindre tid att tänka. Vilket duger bra för mig, dessutom imponerade jag också med att kunna :"It is a thruth universally acknowledged, that a single man in possesion of a fortune, must be in want of a wife", vilket är första meningen i Pride and Prejudice. Dessutom har jag betalat 33 kronor idag för att lämna in min svenskuppsats, eftersom jag sökte perfekt utskrift (vilket jag fick!).

Hur som helst är min planering som så att jag ska plugga historia, räkna matte, läsa i Markurells i Wadköping, läsa Pride and Prejudice, svara på P&P-frågorna, göra psykologiläxa, spanskläxa, kemiläxa, spela gitarr, förhoppningsvis fota något, måla en tavla (killer idea, en åsikt som jag har för mig att Sofie delade med mig), hinna börja på en bok jag ska skriva, skissa på idér för en musikal jag ska skriva (SÅ JÄVLA ÄG) och hinna blogga något! Någonstans där i ska ett liv klämmas in, fastän en bantad version. Och det är bara min veckoplanering!
 Men, det är väl en uppoffring man får göra för kortsiktigt välmående.

Dagens låt

Ja, jag vet att det finns massor av namn på den här sortens inlägg, alla passar förutom 'Dagens låt'. Dels för att Dagens låt är en låt jag själv lyssnar på i evigheter, och dels för att dagens låt publiceras med stora mellanrum. Visst skulle den kunna heta veckans låt, månadens låt, årets låt. Men se, döper jag den till något sådant förlorar jag möjligheten att skriva en dagens låt per dag, vilket jag kanske kanske gör för någon dag.

Hur som helst, dagens låt är en country-klassiker. Tappa inte hakan, kippa inte efter andan. Country kan vara bra, i vissa fall. Det är bra då sångaren inte låter som en person från USA:s korkaste delstat, Texas - eller då texten faktiskt är bra. För är det något jag gör mer av nu så är det att lyssna på texten. Texten får mig att gilla en sång 90% av gångerna.

Suprise, suprise, det är Killers som gjort en cover på den. Men det är inte huvudsaken, bara det att jag säkert inte hade upptäckt denna pärla annars. Låtnamnet är "Ruby, Don't Take Your Love To Town" och handlar om en krigsveteran (i Koreakriget) som får veta från andra om sin frus otrohet. Han sjunger om hur han är handikappad efter en krigskadad, och att Ruby inte kan älska en sådan man. Prabash hjälpte mig med sista tolkningen, nämligen att han mördar henne och tar livet av sig själv. Allt detta sjungs till en ganska glad musik, texasbor säger jag bara. Dessutom har jag lärt mig ordet 'contemplating', ett ord jag helt enkelt äger på att använda. Fast jag låter som en gammal stofil, enligt de flesta.

"It's hard to love a man who's legs are bent and paralyzed
And the wants and the need of a woman your age,
Ruby, I realize

But it wont be long, I've heard them say, until I'm not around
Oh Ruby...... Don't take your love to town"

Dagens låt: Ruby, Don't Take Your Love To Town - The Killers

En myrdag

Vad jag har hunnit med idag.
Trots att det går emot mina principer att skriva om min dag (då det är reserverat för de jag bryr mig om), tänkte jag göra det ändå. idag. Tyvärr har jag inga saftiga kvällspressinfo, så den som söker det kan testa alt + f4.

Jo, idag har jag hunnit med ganska mycet som sagt, till exempel;
1. Spenderat 2 timmar framför datorn med historieanteckningarna i handen. Målet var att föra över de till datorn. Ord överförda: 0.

2. Laddat min mp3 o synkat, bara för att glömma den hemma. Sedan har jag kämpat i regn för att åka hem och hämta, och sedan åka tillbaka till tillställningen jag var på.

3. Proklamerat mina känslor för en gammal vän.

4. Diskuterat min proklarmering plus MYCKET annat med en Sofie.

5. Läst 12 kapitel i Pride and Prejudice utan att förstå ens en fjärdedel. I sådana lägen älskar man internetsummeringar!

6. Läst fritt i Markurells i Wadköping, och faktiskt gillat denna cirka 100 år gamla bok.

7. Lyssnat på väldigt mycket musik.

8. Blivit tänd på att skriva böcker.

9. Fått en idé om en musik jag vill skriva, komplett med melodin för första akten.

10. Säga att jag ska sova till en Sofie, bara för att starta helvetesapparaten igen för att kolla min digitala kalender.

11. Insett en viktig sak om en person, tack vare Sofie.

12. Fått veta klassificerad information från Jim.

13. Misslyckas med min plan att somna vid tolv.

14. Skriva en totalt meningslös lista.

15. Skämtat gott om varianter på SNUSK med Prabash, plus fällt många onda kommentarer om skitboken Pride and Prejudice.

Det var allt för mig. Tänk på att det ibland kan vara bra att läsa något otroligt töntigt med intressefaktor noll ibland, denna text täcker nog det behover för någon månad framöver. Go natt, du vann Sofie ^

Sug!

Jag måste bara få säga detta: Mitt nya schema suger otroligt mycket!
Inga förbättringar, raster förkortade, håltimmar försvunna, korta dagar längre och till och med långa dagar har blivit längre. Hurra, vad fan tänker schemaläggaren med?

På mitt schema finns 3 filosofilektioner, men som tur är kommer jag ha alla de samtidigt. Dvs, 2 i veckan istället. Min sköna fredag är halv förstörd genom att de lagt in en mattelektion efter svenskan, har en sjukt lång 2 timmar lång psykologilektion på torsdag (herregud!) varannan vecka (bild de andra). Det enda roliga med det nya schema är väl mer svenska, men jag tänkte väldigt konstigt om min strax 60-åriga lärare idag.

Jag måste sluta fascineras av det svenska språket - innan jag börjar drömma konstigt också.

Puh!

Klockan är tio minuter över fyra och jag är på plats för ännu en meningslös blogg. Det är så att jag för två minuter sedan blev klar med min stora uppsats där jag jämför stridsskildringar. De är Hektors död ur Iliaden och landstigningsscenen i Saving Private Ryan. Jag har även en ganska fin framsida, plus källförteckning, hjälpmedelsförteckning (eget påhitt) och såklart en informationsruta där jag proklamerar min förkärlek till Appleprylar och bara öser beröm över mig själv!

Självklart ska vissa av ni kära läsare (de med bra svenskkunskaper) få den stora äran att korrekturläsa texten. Jag är så trött på min egen text efter att ha reviderat,  skrivit om meningar och stycken så att jag inte vill se texten något mer. Så därför, därför ska vissa få läsa den åt mig. Och det vet att ni kommer göra. God natt!

Brun, gudomglig kung!

Sitter här och smaskar på Delicatos "Fransk chokladtårta". Den ser inte mycket ut till världen, men låt inte det hindra dig! Trots sin ringa höjd så smakar den som kung doppad i en stor skål med underbar! Me like, very much! Rekommenderas!

RSS 2.0