Åh, fy - fan. Verkligheten som jag nämnde i förra inlägget.... Ja, den verkligheten hoppade idag på mig bakifrån, sparkade ner mig och spottade på mig innan den stolt spatserade iväg i en gångstil liknandes Fonzies. Jag upptäckte att nu, när det är bra väder, kommer mornarna vara mitt paradis. Resten kommer att suga så oftantligt hårt att jag tror att jag kommer bli ett vakuum.

Ja, jag förstod idag att jag har historieprov i övermorgon. Och då ska man ägna sin tisdag åt att plugga historia. Men, jag har såklart matte, TOK, svenska och engelska att göra till imorgon. Så, nu när allt det är gjort har jag historian kvar - men min kropp vill ha sömn. Jag vill ha sömn, men det kan jag inte unna mig. Än. På måndag har jag biologiprov, måste läsa cirka 50 sidor. Dagen efter har jag prov i Biologi A, måste läsa 99 sidor. Hurra. Men, tro fan inte att det är över. På torsdagen har jag prov i bild. Lägg där till CAS-läxa nu på torsdag, svensk- och engelskläxa nästa vecka och till på fredag, spanskprojektet och några saker till och ni förstår hur hårt verkligheten kom. Himlen föll över mig, som Obelix skulle ha uttryckt det.

Men, misströsta ej gentleman Pourab, säger jag till mig själv. Jag har alltid rasterna i solen, med en glass i handen och go vänner vid mig. För lite tid för det kanske, men hellre 5 minuters sol, glass och vänner än 0. Synd bara att resor får vänta 2-3 veckor tills jag fått andrum och kapital. Men, sånt är livet. Sånt är livet. Jag ser mest framemot tills jag är klar med allt. Everest liksom, jag kommer ha världens bästa känsla. Gud vad jag älskar verkligheten ibland.