Ne nu jävlar. Nu får jag fan ta tag i det här ruttnande liket som jag kallar för blogg. För nog fan lever den inte längre, så nära som den är sin ettårsdag. Bara någon månad kvar, och det är redan karg höst för den. För honom. Jag vet inte om det är vädret, min känsla av att mina reflektioner är tämligen ointressanta eller kanske, kanske bara andra saker som ockuperar de hjärnceller jag tar så illa hand om.

Intet nytt på västfronten. Jag skriver denna boktitel, med en viss osäkerhet om den verkligen heter så. Hoppas den gör det. Jag lyckades få MVG på en novell som innehöll orden kuk, fitta, slida, jävel, bög med mera. Inte illa pinkat, säger jag och dunkar mig själv i ryggen. Lika bra det, något positivt vill man ju ha i livet när vädret rent ut sagt suger hästballe. Ja, jag vet att användande av svordomar visar på lite cheap stajl, men jag känner mig så jävla cheap och tacky (IB-influerad svengelska) efter all jävla skitmat jag stoppat i käften på sistone.

Beach 08 hävdar folk när de struntar i 10 kronors muffin och istället köper sig en minimal rågbrödsmacka för 50 kronor. Denna strävan för den perfekta kroppen för stranden gör folk trötta, fattiga och vissa ser faktiskt läskigt mycket ut som de i Nightmare Before Christmas. Det är då inte en komplimang, inte på något sätt! Jag då? Jag satsar inte på Beach 08. Dels för att jag saknar pengar, dels för att jag saknar styrkan. Eller, det är en sanning med modifikation. Jag har faktiskt gymkort, vilket på något sätt kanske kan översättas till kapital. Men inte då, jag tränar inte. Jag mår så bra med att vara i skolan (!), vara ute och inte göra ett dyft, plugga lite (för de femtielva prov jag har framför mig) samt äta skräp. Gott skräp.

Ja, maten jag äter. Det som kallas skräp av många människor. McDonalds är då de som fått 80% av mitt studiebidrag, minst. Deras perfekta cheeseburgare och McFlurry ger mig en total smakorgasm allt medan jag vet att en del av mina pengar går till satsningar för de behövande utomlands. Jag kan säga att jag inte bara är dumt naiv, utan att jag efter ha vägt fakta och folksägen bestämt mig för att starkt tro på McDonalds strävan att göra något för världen. Eller Sverige, men, Sverige är ju MIN värld så. Jag stödjer alltså folk som inte har det så bra utomlands genom att äta den goda maten på McDonalds, som heller itne är skräp då hamburgare i test visat sig vara nyttiga (Hurra). Så, hellre McDonalds än skitMax eller Burger King. Burger King duger väl om man är sugen på strips som smakar ägg, och liksom grillat fixar jag hemma. Max då? Fråga vem som helst om varför just Max är bäst (förutsatt att de tycker att Max är bäst), de hävdar då "Dressingen är godast där". Max har också 100% svenskt nötkött? Oj oj oj! Har de?! Jag kanske är sugen på 100% svenska tv-apparater, och 100% svenska apelsiner och varför inte 100% svensk mat. För ärligt talat, hur ofta är svensk mat god? Och vad gör 100% svenskt nötkött till ett bra argument? Jag äter hellre på McDonalds med sitt irländska kött som faktiskt kan ätas ensamt och dessutom inte smakar tryne.

Agressioner har släppts ut här. Sånt som händer då man på bloggfronten hållt sig lite i lur bakom tangentbordet. Jag har aldrig haft något att skriva om. Jag har itne något att skriva om heller, inlägget handlar ju för bövelen om 3 skilda tråkiga ämnen. Nä, nu ska jag sova lite. Får ta till tegelstenen tror jag.